Läst: Den Osynlige Mannen Från Salem av Christoffer Carlsson

Den osynlige mannen från Salem

Den Osynlige Mannen Från Salem av Christoffer Carlsson (2013) – ♥♥♥
Piratförlaget

Det är slutet på sommaren och en ung kvinna hittas skjuten till döds i ett härbärge för Stockholms hemlösa. Tre våningar upp vaknar polisen Leo Junker i sin lägenhet av sirenerna. Nästan tjugo år tidigare, under sin uppväxt i förorten Salem, möter den unge Leo två personer som för alltid kommer att stanna hos honom: John och Julia Grimberg. John och Leo blir vänner, Leo och Julia blir något mer. Och i bakgrunden, i skuggorna, skymtar också en person till. Någon som kommer att förändra allt.
Det är slutet på sommaren och i utkanterna av Stockholm – i förfallna förorter, slitna lägenheter och mörka bakgator – börjar sökandet efter en gärningsman, där varje steg framåt endast leder längre in i en labyrint, skapad av någon som inte går att fånga. Någon som har lyckats med det omöjliga, och gjort sig själv osynlig.

Den vemodiga stämningen känner jag igen från Den Enögda Kaninen, och barndomsskildringen också. De är de bitar jag tycker bäst om i boken, förklaringen hur människorna i historien formats. Sättet att skriva är hårdkokt och ger en slags noir-vibb. Det känns allvarligt och eftertänksamt. Deckargåtan hamnar rätt mycket i skymundan till förmån för annat som är viktigare, hur skeenden från det förflutna spelar in i hur saker händer och hur man gärna vill skylla allt elände på någon annan, ta ut sin vrede på någon annan. Göra sig fri från skuld. Det är välskrivet och välkomponerat. Ända finns det för mig ett slags avståndstagande i texten som gör att jag inte engagerar mig i karaktärerna. Det känns lite som när jag läser Denise Minas böcker, det är välskrivet och spännande men det är för mycket mörker och smärta, det finns inget ljus utan bara allvar.
Jag tycker det var jätteroligt med hintarna om Sjöwall/Wahlöö, Benny Skacke dyker upp, Kollberg nämns och det finns också ett polispar som påminner mycket om Kristensson och Kvant, Sjöwall/Wahlöös pajasar och Gunvar Larssons hatobjekt. Här heter de Leifby och Larsson. Dessutom påminner bokens titel mycket om S/W:s bok ”Den Vedervärdige Mannen Från Säffle” (vilket kan vara den bästa boktiteln nånsin). Sånt är roligt för en deckarnörd som jag.
Jag tyckte boken var bra, välskriven och läser gärna mer om Leo Junker. Det blir en trea i betyg.

Köp den här, här eller här.

 

Annonser

1 kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s