Läst: Inga Kelgrisar, Inga Styvbarn av Cia Sigesgård

Inga Kelgrisar, Inga Styvbarn av Cia Sigesgård (2014) – ♥♥♥♥
Kalla Kulor Förlag (recex)

Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. Här bor den lätt autistiska Anna, den lille pojken Kasper, som stundom söker tillflykt hos henne och den äldre kvinnan Astrid, vars 40-årige son fortfarande bor hemma. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar mörk ondska och fasansfulla intentioner. Vem är det som i skydd av mörkret iakttar Anna genom fönstret om kvällarna? Och vilka är det som i hemlighet besöker Astrid varje dag? Sakta men säkert förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld och skam, vrede och galenskap tränger in i varje lägenhet och ställer alla inblandades tillvaro på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.

Den här boken fick jag tips om via en annan bokblogg, och den sades vara mycket obehaglig och spännande! Eftersom jag berömmer mig om att ha rätt stark mage när det gäller obehagligheter så bad jag Kalla Kulor Förlag om ett eget recex…och det var verkligen min kopp te, det här!! Visst är det obehagligt men inte på nåt spekulativt sätt. Sigesgård berättar helt enkelt historien som den måste berättas och väjer inte för detaljer som är obehagliga. Det är Sigesgårds debut men det märks inte, texten är välskriven och hela boken känns mogen och väldisponerad. Tanken på att en hel massa märkliga saker kan pågå under en välpolerad folkhemsyta är kittlande tycker jag… Persongalleriet är roande och lite bisarrt, och historien knyts ihop fint på slutet. Jag hade stort nöje av boken och rekommenderar den varmt…även om de mest kräsmagade kanske ska välja nåt annat istället. Jag ser fram emot Sigesgårds nästa bok!

Köp den här, här eller här!