Läst: Lasaros Tårar av Henrik Tord

Lasaros Tårar av Henrik Tord (2014) – ♥♥♥+
Ordfront Förlag (recex)

Tjugofem år efter händelsen den där iskalla Lucianatten bor Lorens kvar i Avesta. Ensam. Utanför. Inte mycket har hänt, förrän nu. Thailändska Sunee, som han har fått kontakt med på nätet, är på väg till Sverige, till hans gråa vardag. Och nu kommer paniken krypande. Allas blickar har du skaffat importfru ditt pervo! Långt tidigare, 1977, i nordvästra Thailand. Det svenska missionärsparet Erland och Ingbritt står handfallna i djungeln. Ett förvildat flickebarn, smutsigt och blodigt, är bakbundet vid ett träd. Ingbritts tro lyser som en fyr, men Erland tvivlar på Gud och ser djävulens tecken överallt. Och i hans sökande efter barnets ursprung blir hans handlingar allt brutalare, allt svårare att leva med. I Lasaros tårar vävs småstadens tristess och människornas småsinthet samman med den stora världen, depraverade präster och det oförklarliga djupt inne i skogen. Till sist kan det bara sluta på ett sätt. Eller inte.

Jag är från Avesta och tyckte det var enormt roligt med en bok där jag så väl känner igen miljöerna som beskrivs. Jag anar även vilka personer som inspirerat Henrik Tord, men jag tror att alla personer som kommer från en medelstor bruksort kan känna igen sig – den snygga tjejen som ”peakade” i gymnasiet och sedan blir bitter med åren eftersom skönheten var det enda hon hade, sportkillen som också var en lokalkändis i tonåren men som inte heller blev nåt mer än det, den elake översittaren som försvarar sina elaka skämt med att det ju bara ”var på skoj”, den udda figuren som såklart var mobboffret… Jag tycker så synd om dessa personer, även de elaka, för de har fastat i en mall som de inte förmår ta sig ur. Lorens försöker genom att kontakta thailändska Sunee, men inser att han måste fly Avesta för att kunna bli någon annan. Men rollerna, de invanda rollerna följer med honom hela vägen till Thailand.
Förutom det sorgliga berättelsen om Lorens så berättas det också om missionärsparet i djungeln, som får ta hand om en märklig flicka. Den historien har övernaturliga toner som sedan vävs in i historien om Lorens. Det blir ganska läskigt. Lite Ajvide Lindqvist-vibbar (och de ligger på samma förlag) över berättelsen om den utstötta outsidern med skräckelementen med. Det tycker jag mycket om.
Tords debutbok Kum var i mina ögon lite vassare än den här men lasaros Ögon är ändå en mycket bra bok som jag rekommenderar!! Gillar du Ajvide Lindqvist så gillar du nog den här boken. Och det är et fint betyg för att komma från mig eftersom Ajvide Lindqvist är en av mina absoluta favoriter!!

En stark trea i betyg! Heja Avesta (även om inte orten beskrivs som så förfärligt sympatisk i boken…)!

Köp den här, här eller här!

Annons