Intervju med en av Sveriges bästa spänningsförfattarinnor, Annika Sjögren!

En av mina svenska favoritförfattare är Annika Sjögren.

Annika Sjögren föddes 1951 på Kungsholmen och växte upp i Hässelby Gård i Stockholm. Numera bor hon i Härnösand. Sedan drygt trettiofem år arbetar hon som lärare på lågstadiet men har också skrivit  kåserier i Västernorrlands Allehanda och ett antal kriminalnoveller.

Där ingen vind blåser (2007) var Annika Sjögrens debut som kriminalromanförfattare. I augusti 2008 utkom hennes andra kriminalroman, Som glöd blir till aska . Nästa deckare, Ur havet stiger vågorna, utkom i september 2010. Hennes senaste deckare, Allt vad marken gömmer utkom i maj 2012, alla böcker ges ut av Ordfront Förlag.

Hennes böcker handlar om vanliga människor, som av ödets nycker hamnar i ovanliga och obehagliga situationer, och att faktiskt alla kan drivas att göra hemska saker under vissa omständigheter. De är mycket välskrivna och spännande, och jag rekommenderar dem varmt.

Jag fick tillfälle att fråga Annika lite om hennes skrivande och hennes svar kan du läsa här nedan! Om du inte redan läst henne, gör det! Sveriges Ruth Rendell!

Har du alltid skrivit? Hur ser ditt skrivande liv ut? 

Jag har i princip alltid skrivit – ibland mer, ibland mindre, beroende på hur livet i övrigt sett ut. Kåserier och kortare kriminalhistorier. Mitt skrivande liv för närvarande är samlat kring helger och lov. Jag jobbar ju som lärare på deltid, slutar tidigt på torsdagar och är ledig på fredagar och då stoppar jag mentalt ner jobbet i en ask med lock och fokuserar på mina berättelser fram till söndag kväll. En del avbrott för att umgås med familj och vänner blir det naturligtvis och dessutom är jag förstås tvungen att genomföra en brottningsmatch med dammsugaren emellanåt. Jag tvingar mig till att vara ganska disciplinerad vad gäller skrivandet, annars skulle det antagligen gå käpprätt åt skogen. 

Din första bok som gavs ut – Där ingen vind blåser – varifrån kom inspirationen till den, hur lång tid tog den att skriva och hur kom det sig att den gavs ut på just Ordfront? 

Från början var ”Där ingen vind blåser” två olika historier. Den ena handlade om den gamla kvinnan som blir vittne till mobbningen på skolgården som hon iakttar med kikare från sitt köksfönster och den andra – en berättelse i jagform, dock icke självupplevd – om den sjukskrivna läraren i livskris, på kant med elever och föräldrar i sin klass och nyligen övergiven av sin man. Dessa båda levnadsöden pockade på parallellt i mina tankar och en dag slog det mig att jag skulle kunna slå samman de bägge kvinnornas trauman och fläta ihop deras historier till en. Den boken tog mig flera år att skriva eftersom jag då arbetade heltid i skolan. Att det sedan blev just Ordfront som gav ut boken berodde på att det var deras förlagschef som först hörde av sig med ett positivt besked. Och det kan jag tillägga att den dagen då han ringde är en av de mest minnesvärda i mitt liv. Euforin uppfyllde mig totalt och champagnen flödade …    

Vad läser du själv, för nöjes skull alltså, och varför? 

Tyvärr hinner jag inte läsa lika mycket numera. Men när jag läser blir det mest deckare. Jag är – och har alltid varit – en obotlig deckarnörd. Min största idol och förebild är Ruth Rendell och med falsk blygsamhet (!) kan jag inte låta bli att framhålla att några recensenter faktiskt jämfört mig lite med henne, något jag är mycket stolt över. Tyvärr ges hennes nyskrivna böcker inte ut på svenska längre så det är bara att ge sig i kast med att läsa på engelska istället. För övrigt tycker jag mycket om Inger Frimansson och Håkan Nesser för att nämna några svenska. Karin Fossum, Arnaldur Indridason, Belinda Bauer och Dennis Lehane är några andra favoriter. Jag gillar inte böcker med alltför utstuderade och bestialiska mord där blodet sprutar och kroppsdelar hänger och dinglar på alla möjliga och omöjliga sätt. Och där mördarna framställs som sådana fasansfulla monster att det nästan inte går att ta på allvar. Lite kul tycker jag det är att Maria Lang uppmärksammas nu. Hon var ju den som under de tidiga tonåren drog in mig i deckardimman (och så småningom även Agatha Christie och Dorothy Sayers). Jag älskade Puck, Einar och Christer Wijk samt, icke att förglömma, hovsångerskan Camilla som trädde in på scenen längre fram i Langs rika produktion. En nyutgåva av hennes debut ”Mördaren ljuger inte ensam” ligger just nu på mitt nattduksbord. Ska bli lite kul att läsa om den. Varför jag har blivit en sån inpiskad deckarnörd vet jag egentligen inte. Jag får ofta frågan varför jag skriver just deckare. Inte heller det har jag något bra svar på. Jag vet bara att det är en av mina absolut största passioner i livet.     

Hur går det till när du får en idé till en bok? Själv skriver jag rätt snabbt ner ”stommen” och lägger sen kött på benen på historien och karaktärerna – hur gör du? 

Det jag börjar med är alltid personerna. Jag skriver ner ganska mycket om dem, även sådant som kanske aldrig kommer med i manuset men som gör dem levande för mig. Sedan funderar jag på – usch, så förfärligt detta låter – vad de skulle kunna råka ut för. Hur det går till när idéerna kommer är det inte lätt att förklara för egentligen vet jag inte. Jag promenerar mycket och det är då idéerna dyker upp. Men hur …? De bara finns där, plötsligt. Vissa är bra medan andra genast förkastas. När jag kommer hem måste jag skriva ner dem annars går de lätt förlorade. Det har jag lärt mig av erfarenhet. Om jag är på resa har jag alltid med mig en liten anteckningsbok och ibland kan det räcka med en eller ett par ord för att idén ska kunna materialiseras igen, senare. Ibland kan det var något som för mig obekanta personer säger. Jag tjuvlyssnar fräckt på samtal och börjar genast föreställa mig personernas liv i övrigt även om jag inser att jag för det mesta naturligtvis har fel. Men ibland kan mina fantasier ge upphov till en bifigur som jag kan ha användning för. De ”stora” händelserna har jag klart för mig innan jag börjar skriva men i övrigt växer historien fram under arbetets gång. För mig består tillblivelsen av en bok i huvudsak av tre delar: idéstadiet, råskrivandet och bearbetningen. Dessa tre faser är ganska olika. Idéstadiet är det roligaste. När man går och tänker, skriver ner idéer och låter fantasin flöda fritt. Sedan följer den mer arbetsamma delen då allt ska skrivas. Då man sitter vid datorn och kämpar med varje ord, varje mening, varje stycke. Kapitel för kapitel ska värkas fram och det hela är ganska mödosamt. Jag har en hög tröskel att komma över varje gång jag ska slå mig ner framför skärmen. Men jag har lärt mig att när jag väl börjar så kommer jag igång och plötsligt har ett par timmar gått. Då känner jag mig för det mesta otroligt nöjd. Och så samma visa nästa dag igen. Ja, så håller det på. När jag läser igenom det jag åstadkommit varje gång, pendlar mitt eget omdöme mellan noll och tio. Det vill säga: rena skiten, faktiskt ganska bra eller till och med riktigt lysande. Den tredje delen, som jag kallar bearbetningsfasen, är spännande. Det är när redaktören efter min egen tröskning kommit in i bilden och vissa partier ska skrivas om, strykas eller läggas till. Då är det som om jag har ett stycke sten framför mig och statyn ska mejslas fram. Berättelsen finns där, nu ska allt bara slipas till, finputsas och bli så fulländat det kan bli. Ja, sen kommer förstås grädden på moset … när man har den färdiga boken i sin hand. Med ett läckert omslag och några axplock ur tidigare positiva recensioner. Och allra sist. Att med bävan invänta nya recensioner och, definitivt inte minst, läsarnas mottagande.

 

Tack Annika, för din tid! Hoppas det snart kommer ut en ny bok…

Annonser

4 kommentarer

  1. Ping: Allt vad marken gömmer av Annika Sjögren | Lottens Bokblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s