Bara Ett Liv (Kun ét liv) av Sara Blaedel (2011) – ♥♥♥♥
Norstedts
En tidig septembermorgon får en sportfiskare syn på ett kvinnolik i vattnet vid Tuse Næs i Holbæk Fjord. När den lokala polisen bärgar liket enas man om att tillkalla mordkommissionen. En stor sten är nämligen bunden runt midjan. Kvinnan, som är i tonåren, visar sig ha jordansk bakgrund.
Chefen för mordkommissionen beslutar omgående att utöka gruppen med en kvinnlig polis som har erfarenhet av brott mot unga kvinnor med invandrarbakgrund, och när Louise Rick, kriminalassistent vid Köpenhamnspolisens våldsrotel, samma morgon kommer till jobbet får hon order om att omedelbart bege sig till Holbæk.
Tankarna går genast till hedersmord, och misstankarna faller på familjen. Lynchstämningen sprider sig i det annars så fredliga samhället, och tidningarna spär på fientligheten ännu mer. Men är det verkligen så enkelt som att det är familjen som är skyldig? Saken kompliceras ytterligare när ännu ett mord sker. Louise Rick har svårt att hitta länken mellan de två dödsfallen, tekniska bevis saknas och polisen kämpar med att inte låta förutfattade meningar styra utredningen.
Bara ett liv är en berättelse om starka känslor, krossade drömmar och farliga fördomar.
Det här är den andra boken av Blaedel jag läser och jag tycker mig redan märka att hennes böcker främst handlar om våld mot kvinnor, något Blaedel skildrar på ett smärtsamt öppet och naket sätt. Även frågan om fördomar tas upp och har en viktig roll i boken.Blaedels skildring av hur svårt flickor av utländsk härkomst kan ha, de är skyddslösa både för att de är kvinnor och för att deras kultur i vissa fall ställer krav eller fäller omdömen som gör dem ännu mer sårbara. Det är engagerande och tänkvärt. Blaedel skriver mycket bra, enkelt och rakt, spänningen byggs upp genom att personskildringen bidrar till ett ökat engagemang i karaktärerna och jag är imponerad av hur hon lyckas knyta ihop trådarna på slutet så att allt känns komplett och inget känns som en nödlösning.
Jag har redan kastat mig över nästa Blaedelbok, Kalla Mig Prinsessa, och ger denna bok en välförtjänt fyra. Jag är förvånad över att det är först nu jag hört talas om Sara Blaedel, hon har trots allt skrivit sju böcker om Louise Rick och det är riktigt, riktigt bra! Eva Röse läser in den förtjänstfullt också!
Jag kanske skulle ge Sara B en chans till.
Ja, fast hon skriver om rätt råa saker…kvinnovåld blir man så illa berörd av även om jag är rätt hårdhudad.