Lyssnat på: Fjällgraven av Hjorth/Rosenfeldt
Fjällgraven av Hjorth/Rosenfeldt (2012) – ♥♥♥’
Norstedts Förlag
Höst. Två väninnor är uppe och fjällvandrar i Jämtlandstriangeln. Det regnar häftigt och när en av dem kommer för nära kanten mot det forsande vattendraget ger den vika och kvinnan faller. Hon klarar sig, men kvinnorna gör en makaber upptäckt. Från flodbanken sticker en skeletthand upp. Lokal polis kommer till platsen. Det visar sig vara sex lik nedgrävda, två av dem barn. Ganska snart slås det fast att det inte handlar om ett fornfynd och Riksmordkommissionen kallas in. Sebastian Bergman är numera en del av teamet och beger sig tillsammans med de andra till Jämtland. Arbetet med att identifiera de döda tar sin början.
Det blir en mycket svår uppgift. Två av de döda är ett holländskt par som rapporterades försvunna hösten 2003. Men de andra fyra, en familj, kommer de ingenstans med, trots att allt pekar på att de hamnat i graven samtidigt. De enda familjer som skulle kunna stämma överens med de övriga kropparna i fjällgraven försvann tidigare eller senare och långt från Jämtland.
Och så var det den där singelolyckan några mil därifrån, samma vecka som holländarna måste ha försvunnit. En amerikansk kvinna i hyrbil, tydligen med falska id-handlingar. Det finns mycket i historien som inte stämmer och utredningen riskerar att gå i stå.
Samtidigt undersöker en tv-journalist en så kallad asylavvikelse, två afghanska flyktingar som enligt myndigheterna gick under jorden sommaren 2003. Den enes fru har aldrig trott att hennes man skulle kunna lämna sin familj och har kontaktakt tv-journalisten. När han börjar gräva i ärendet visar det sig att Säpo varit inblandad i utredningen, som därför är hemligstämplad med hänsyn till rikets säkerhet.
Det här är tredje boken om psykologen Sebastian Bergman och riksmordkommissionen och man bör läsa böckerna i ordning för de leder till skeenden som kulminerar i denna bok. Sebastian Bergman är uppfriskande mänsklig, egoistisk och egenkär och lyckas verkligen ställa till det för sig. Personporträtten av de återkommande karaktärerna är nästan det jag har mest behållning av trots att deckarhistorien också är spännande och alla trådar knyts snyggt ihop på slutet. Boken avslutas med en gigantisk cliffhanger vilket jag egentligen tycker är lite oschysst…
Det blir en stark trea, nästan en fyra, i betyg. Boken är fint inläst av Niklas Falk.
november 21, 2012 den 8:55 e m
Jag håller faktiskt på att läsa den där nu, är helt okej faktiskt! 🙂
november 22, 2012 den 12:04 e m
Ja, de tidigare böckerna har också varit bra!!
november 22, 2012 den 9:45 e m
Har läst första boken och jag kommer att fortsätta läsa de andra.