Läst: Mike Larssons Rymliga Hjärta av Olle Lönnaeus

Mike Larssons Rymliga Hjärta av Olle Lönneaus (2010) – ♥♥♥♥
Damm Förlag (recex)

Mike Larsson har ett stort hjärta, men en stubin lika kort som håret på hans snaggade hjässa. Därför har det mesta gått snett i hans 45-åriga liv. Men när han en vacker höstdag friges från Kirsebergsfängelset i Malmö har han bestämt sig: Nu ska han bli en bra man. Nu ska Robin få en riktig farsa. Det är till Tomelilla på Österlen Han beger sig när fängelsets portar öppnas. Där finns 14-årige Robin hos fosterföräldrarna Sune och Gunborg. Där bor också Mikes ende riktige vän Bubbelkungen i ett gammalt stenhus under ett kastanjeträd vars löv fläckats av sjukdom. Robin är sviken och misstänksam. En pappa som kommit och gått, krökat ner sig och begått brott. En mamma som aldrig funnits. När han lyssnar på kompisen Kennys snack om att allt är blattarnas fel hamnar han i en ordentlig knipa.
Så småningom korsas Mikes vägar med Amela, en flyktingkvinna från Bosnien som ruvar på hämnd. För Mike, Robin, Amela och Bubbelkungen leder historien obevekligt mot ond bråd död. Men bortom det kanske det finns hopp om något nytt, något vackert, något att fylla ett rymligt hjärta med…

Jag tyckte om Olle Lönnaeus debutbok, Det som ska sonas, men jag blev inte hänförd. Det blev jag av den här boken, en mustig, medryckande historia om en huvudperson som inte är felfri på minsta vis, och som därför gör att man sympatiserar desto mer med honom. Språket var underbart redan i debutromanen (det märks att författaren haft ett skrivande yrke redan innan romandebuten) och så även här, en prosa som är skön för ögonen, historien spännande, men det som fastnar är personskildringarna. Ett persongalleri, av mer eller mindre udda personer, skildras med värme och allt är kryddat med en svart humor som jag saknade i debutromanen. Mycket bra bok! Nu ska jag läsa Lönnaeus En Enda Sanning också!

En fyra till en härlig historia som jag varmt rekommenderar. Till de författare som jag klagat på har ett språk som inte flyter, läs denna roman och se vad jag menar. Eller vilken bok som helst av Tove Alsterdal eller Ruth Rendell…ögats rörelse ska flyta över sidan utan att det finns störande hack i meningar…om ni förstår vad jag menar! Jag noterar också att flera av de bokomslag jag tyckt vara snygga på senare tid har utformats av Maria Sundberg på Damm Förlag! En eloge till henne!

Köp den här eller här!

Annonser

8 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s