Inmurad av Mikael Strömberg (2012) – ♥♥
Frank förlag (recex)
Kent bor tillsammans med sin mor Gun på Blidö i Roslagens skärgård. Omständigheter i det förflutna har lett till att de lever ett isolerat och ensamt liv. Den här våren inträffar en serie märkliga händelser på ön. Två män drunknar under mystiska förhållanden i Kyrkviken, Gun blir inlagd på sjukhus och Kent får ärva en helt främmande mans alla ägodelar. När Kent genomsöker den stuga han fått överta finner han ett brev som enbart är ämnat att läsas av honom själv. Det berättar om en hemlighet som bevarats på Blidö i århundraden. En skrämmande historia som rör öns befolkning, kyrkan och dess omgivning. Kent ser det som sin plikt att undersöka sanningshalten i det han läst. Dessvärre är han inte ensam om att känna till den mörka historien.
För det första vill jag säga att jag tycker att idén att använda svensk folktro som bas för skräckberättelser är en mycket god idé som är rätt unik också. Och så vill jag säga att historien har potential. Men Mikael Strömberg måste jobba på språket och med gestaltning av sina karaktärer. Som det är nu så har alla karaktärer samma röst, en röst som nästan mer liknar den ”allvetande berättarrösten”, det vore mycket bättre om styckena färgas mer av den person det handlar om. Han måste också jobba med dialogen, läsa högt för sig själv, för där felar det också en del i min uppfattning. De mest spännande styckena slarvas bort, det bränner aldrig till trots att förutsättningarna finns där och ibland känns det som om berättelsen skulle blivit en bättre film än bok…åtminstone i nuvarande skick.
Det blir en tvåa, jag tyckte Vätten var bättre men idén med folktro som bas för böcker är bra och kan nyttjas mer. Heja Strömberg, svensk skräck är alltid roligt. En eloge till det fina omslaget, läste att det formgetts av Niklas Lindblad. Snyggt och stämningsfullt!
